Jaha, så har vi nu drabbats av springmask. Igår kväll såg jag tre maskjäklar och kunde därmed ställa Tuvas diagnos själv. Jag googlade lite och insåg att det var bara att tvätta alla sängkläder och förövrigt även alla andra kläder och sen tokstäda för äggen kan tydligen överleva i flera veckor lite varstans i huset. Jag letade efter det engelska namnet och fann att det hette pinworm, men när jag ringde för att boka en tid hos vår husläkare så hade damen i receptionen ingen aning om vad jag pratade om, tydligen är pinworm amerikanskt och i UK heter den threadworm. Efter en detalierad beskrivning fattade hon och vi fick en tid. Läkaren vi träffade måste varit en prao för han gjorde precis som jag och googlade lite för att veta hur han skulle behandla, sen fick jag tala om att antagligen skulle hela familjen behandlas och att det behövs två doser en nu och en om två veckor när alla ägg har kläckts. Nu har i alla fall hela familjen blivit behandlade och förhoppningsvis är alla maskar döda.

Det här med barn tillför verkligen en extra krydda till tillvaron, fast det finns ju fortfarande massor av "trevliga" åkommor som vi ännu inte har haft som till exempel hårlöss, hand-foot-mouth disease och vårtor. Ja ja, den dagen den sorgen.

Ja, så var det ju då äntligen fredag och jag helt slut efter en intensiv vecka. Som vanlig har jag lämnat först Tuva på skolan och sen cyklat vidare med Maja i barnsadeln till dagis. 50 minuter efter jag lämnat huset är jag så på jobbet. Kollar cellerna och de ser riktigt fina ut, peppar peppar hoppas det är lika fina efter dagens splittning. Ganska lugn dag så jag har till och med haft tid att läsa dagens journal clubs papper vilket inte hör till vanligheterna. Professorn har kommit på den helt lysande idén att 16.30 på fredagar är en perfekt tid för journal club, det är helt otrolig finns det någon annan arbetsplats som har möte 16.30 varje fredag där man ska vara smart och diskutera. Hur som helt så sitter jag i godan ro och fotograferar stainade celler i micet när Jose kommer rusande och säger att jag har Ronny i telefon han yrar dessutom något om att Ronny inte hinner hämta... Det visar sig att min tidsoptimistiska make inte har haft någon klocka på sig idag och därför trott att klockan varit typ halv tre när den i själva verket var fyra och dags att cykla iväg och hämta tjejerna. Därför har han dragit igång geler och andra experiment som inte går att avbryta utan att allt blir förstört. Så jag får kasta in stainingarna i kylen, skita i journal cluben, och jag som ju hade läst pappret och tänkt ut några smart kommentarer, och cyklar iväg till Tuvas after school club vi cyklar sen vidare till dagis och hämtar Maja. Egentligen vill jag hämta Maja först men då måste jag dra klockan fyra från jobbet för att vi ska hinna till after school club till 16.30, men eftersom jag inte riktigt var beredd på att hämta kom jag inte iväg förrän kvart över fyra.

Det är tur att folk här inte förstår svenska för Maja vrålade snorunge och pisspotta hela vägen hem. Hon har antagligen tittat alldeles för mycket på Madicken. Väl hemma kommer jag på den lysande idén att göra hemmagjord pizza, i och för sig väldigt gott men kanske inte värt jobbet...Under tiden hinner tjejerna vända upp och ner på huset efter att ha pysslat dvs klippt papper i små små bitar,  målat med vattenfärger, ritat med kritor, gjort pärlhalsband och pärlat pärlplattor. Tempot är enormt och jag har inte en chans att hinna städa undan innan nya grejor kommer fram särskilt inte när jag försöker laga middag samtidigt.

Supergod pizza, ett glas rödvin och tjejer som sover sött finns det något mer avslappnande efter en intensiv vecka?